Ska försöka att tänka positivt

Helt slut efter 12 km på löpbandet… Men jag tänker inte tappa färgen än.

Mitt mål är som vanligt att springa Stockholm Marathon, det även det här året. Nu efter att ha sprungit 12 km och känt mig helt utpumpad så förstår jag hur dum jag är. Tankarna dyker ju upp att det är 30 km längre än dagens lilla fjuttpass. Och att farten borde vara högre än så här om jag ska få någon att sluta att garva åt mig. Att det sen bara är några månade kvar finns ju också med i allt som far runt där inne i skallen.

Nej, jag ska tänka att det är så mycket roligare att springa ute på Stockholms gator en skön sommardag. Sen att det är folkfest och att en nummerlapp sitter på bröstet gör också sitt. Och fem kilo har redan lämnat min kropp på tre veckor. Tror att jag kan få fem kilo till att försvinna innan jag ställer mig på Lidingövägen. En lättare och piggare jag ska stå där och studsa innan start…

Positiva tankar så ska det fungera!