Himlen kan vänta
Om nu Sankte Per skulle vilja släppa in mig så får han vänta…
Jag vill inte passera pärleporten än på ett tag.
Det räcker bra med porten in till stadion och upploppet därefter…
Minnen och drömmar...
Tog en promenad till gymmet idag för att testa ett lätt pass på löpbandet.
Första kilometrarna var riktigt jobbiga, inte fysiskt utan psykiskt.
Jag var rädd och trodde att varje steg skulle vara det sista…
Men efter 5 km så släppte rädslan och känslan byttes mot njutning.
Det blev till slut ett pass på 10 km på tiden 59:15.
Nu fortsätter vägen mot Stockholm Marathon 2010.
Oj; det var ingen dålig återhämtningsprocess, men verkar ju som om läkarna har koll på dig, och att ett så pass långt och snabbt pass är ok. Och nu är det inte långt kvar till SM!
Ja vi får verkligen hoppas att sankte Per får vänta väldigt länge på oss..
Härligt att det gick bra. Men ta det nu lite lungt i början. Ha det gott och sköt om dig. GOD JUL!
Skönt att rädslan släppte och att det blev ett bra pass. Du får komma igång igen lite lugnt och försikigt nu (yeah right tänker du väl nu haha! ;))
Perra där uppe får vänta länge till. Det finns ju många maraton kvar att springa. 🙂
Snorkkis: En doktor som säger att det är bra att springa lyssnar jag gärna på 🙂
Skönt att klara av första passet efter ”smällen”.
Nä, det är bara lite snö som ska smälta bort och några km träning till, så är det dags för SM igen. 😉
Piratfarsan: Helt rätt! Inget stress när det gäller den biten… 🙂
Adam: Ska ta det lugnt, allt gott till dig också och en God Jul!
Lillsyrran: Lovar att ta det ”lugnt”… Jo man är ju bara barnet inom löpning så portvakten där uppe får vänta länge. 😉