Går halva långpasset – Slut?
Skador är aldrig roligt att brottas med… Foto: Gore-Tex Active Challenge 2011.
För några år sedan älskade jag ordet vila. Jag var faktiskt något av en expert på ämnet. Visst kan jag njuta av en eller annan vilodag nu också. Men när det är ofrivillig vila så är det allt annat än njutbart…
Tog mig till gymmet i dag för att testa ett distanspass på 10 km. Efter det passet kunde jag konstatera att det inte skrek allt för mycket i baksidan av låret. Jag hade klarat ett pass i hyfsad fart (53:30) och det kändes rätt bra.
En lika lång promenad i solskenet efteråt tror jag också var bra för läkningen.
Låter som ett upplägg väl anpassat till läget tycker jag.
Det är väl bara att gilla läget och sen hoppas att maran kortas ner till min nivå i år… 🙂
Det är bra. Körde själv ett hyggligt långpass i går. Har haft jobbigt med benhinne/hälsporre senaste månaden och det börjar äntligen släppa. Härligt att komma ut i solen även om det var kylslaget på sina håll när motvinden låg på.
Kul att höra att det går åt rätt håll med skadorna. Bar jobbat att trotsa både kyligt och blåsigt.
Det är svårt att vila. Mina kollegor tycker hela tiden att jag är ”så duktig som tränar så mycket”, men jag tycker att jag är duktig när jag ger mig själv en eller rent av ett par dagars vila. Det är svårare för mig än att träna.
Håller med dig Johan. Nu tänkte jag slarva med att springa lite igen… 😉