Ett grisjobb att ta sig runt
Sätter lite knorr på tillvaron.
Det var inte så lätt att komma ut efter allt som varit… Men i dag tog jag mig runt 5 km i Ursvik och även om jag fick kämpa och grymta där i skogen så är jag rätt nöjd ändå. Att bara vara där kändes som en liten seger. Jag har bestämt mig för att försöka att komma tillbaka till Stockholm Marathon 2016.
Hoppas nu att kunna lägga ut lite inlägg om framsteg i träningen, inte bara det här gnället…
Min läkare säger ”aldrig mer nummerlapp” men jag vill inte lyssna. maran 2016 vore väl något tycker jag. Heja dig. Och heja mig.
Jag har inte hört de tuffa orden… Eller så har jag inte lyssnat ordentligt! Jag säger heja dig och bara lite till mig själv. Hoppas verkligen att du kan få sätta på dig nummerlappen igen. Men jag tror att vi hittar på något annat kul om vi nu inte får ha våra nummerlappar på… 🙂
Det är adrenalinet doktorn är rädd för. Så om jag inte försöker vinna kan jag kanske få ha nummerlapp 🙂 Men hur mår du egentligen? Man blir ju lite extra känslig för andras hjärtproblem när man har dem själv. Kanske borde vi starta hjärtpatienternas löparklubb…
Vill inte hålla med din doktor, men jag vet hur envis du är! 🙂 Min doktor vill stoppa pumpen och sätta in ett nytt ”paraply”. Jag är inte så säker på att jag vill samma som honom, så vi får se var det slutar. Visst, det är en bra idé att skapa den löparklubben. Bara äran att få bära Lanstingets vita löparkläder på de tävlingarna vi ställer upp i är skäl nog.
Och med en sån outfit kan vi säkert få ut lite sömntabletter, då har vi lite lättare att nå drömgränsen utan att använda adrenalinet…
Du har just skapat vår klubbdress – knytband bak och bar över rumpan 😉
Nu kör vi! 😉