Anpassad fart efter vad?
Sliten, orakad och trött, men ändå nöjd att vara tillbaka i Ursvik…
Testade att ge mig ut på en liten återhämtningsjogg efter lördagens
marathon. Kände direkt att mina vader inte hade någon större lust
med det här. Men efter att ha läst om bedriften Ingmarie hade i Ursvik
på terräng-DM så ville jag också dit… Du kan läsa berättelsen här…
Grattis igen till 1:a platsen!
Så jag anpassade farten efter mina vader, sakta men säkert närmade
jag mig spåren i Ursvik. Jag valde det gula 5-km spåret och gav mig
ut på debutrundan för i år. Helt underbart att det äntligen går att
springa på favoritplatsen igen.
Saknade inte slalomtekniken som man måste hålla runt sjöarna för att
undvika alla hinder som är där. Det blev en runda på 9,80 km där
tempo inte var det viktiga, det tog mig 1:00:07 att ta mig runt och
hem igen.
Vad vaderna än säger så ses vi imorgon också Ursvik!
Visst är det ljuvligt där! Precis som i ”mina” spår här ute. 🙂 (Och tack än en gång)
Ingmarie: Ja, verkligen skönt att springa i skogen igen… Och det blir lite ”härliga” backar att njuta i också 😉