Parloppet 2012
Om en dryg kilometer och 60 minuter är det alltså dags för Parloppet.
Jag som vill ha längre distanser som marathon och även lite ultra, ställde ”självklart” upp i Parloppet för att springa 5 km? Fråga mig inte varför! Jag svarar ändå… Det är för att det är kul att vinna över sonen med flickvän.
Anders och Jenny tror fortfarande på seger…
När de släpper iväg oss klockan 19:00 så startar allt med en dryg backe och högt tempo, jag drar på mig mjölksyra ganska direkt i både ben och armar. Som vanligt är jag inte tillräckligt uppvärmd för att springa i 4:35 tempo. Efter ett tag så släpper det värsta och jag lyckas att ta mig runt den lilla sträckan i Hagaparken.
Den lilla sträckan fick mig att tappa både pokerface och orken, jag var helt slut när jag sprang över mållinjen. Tiden 23:35 var jag nöjd med, hade tänkt ner mot 23 min innan loppet. Efter mig kom Anders in på 25:05 vilket är en riktigt bra tid med tanke på träningsmängd han har i benen. Jenny sprang in på 30:27 och strax efter passerade Kicki linjen på 30:53 (Grymt bra jobbat tjejer).
Totaltiden slutade på 54:28 min. VS. Anders & Jenny som fick tiden 55:36.
Jag och Kicki och några bajamajor, det är bajamajorna som är i bakgrunden…
Det här med löpning är ju ganska roligt tyckte både Anders och Jenny…
Alla var nöjda med dagens parlopp och vi promenerade tillbaka i Hagaparken mot bilen, då märkte jag helt plötsligt att vi stannat till och står och pratar med Victoria och Daniel som är ute och går med barnvagn, två Säpokillar har stannat några meter bakom dem och tittar lite irriterat på oss. Det var Daniel som öppnade upp samtalet, fick känslan att de ville koppla bort ”hemliga” polisen och bara vara två lyckliga föräldrar. De var riktigt trevliga och jag hoppas att de får ha ett så ”vanligt” liv som det går att ha för dem…
Visst hade det varit lite kul med en bild här på bloggen med dem, Nej jag frågade inte, ville inte förstöra det jag tror att de kände…
Stackars Daniel tänker jag alltid. Victoria är säkert gullig och så, men fy vilket liv han gift sig till. Jag vill inte byta ens om jag fick bo på Haga slott. Inte fick han springa något parlopp heller.
Jag håller med, det kan inte vara lätt att vänja sig vid det livet… Hellre vara fri i en koja en instängd i ett slott… Det är nog tur att man inte föddes med blått blod eller träffade en prinsessa! 🙂