Midnattsloppet 2014

Då var det dags igen… Här står jag på Zinken för 11:e gången redo för en ”kvällsjogg” på söder.

Mina förhoppningar var inte direkt uppskruvade inför årets upplaga av Midnattsloppet. Men jag skulle passera mållinjen på Hornsgatan och det under 60 min. När Kentas ”Just idag är jag stark” hade tystnat i högtalarna och startpistolen smällt så var det alltså dags. Tänkte att jag håller igen de första 5 kilometrarna för att ha krafter kvar till andra halvan av loppet. Nej, jag tror inte det var för att jag plötsligt var förståndig, mera för att jag var feg att ta i ordentligt.

Redan efter någon kilometer tappade jag luften fullständigt. Någon idio…löpare tappade en keps och stannade för att plocka upp den…  Vi var några stycken som blev allt för närgångna med varandra i en klump där på gatan. När syret återigen nått lungorna så kunde jag formulera några meningar till killen i kepsen. Det var nästan så att kepsen lämnade hans skalle ytterligare en gång när ordflödet var igång.  Annars flöt det på ganska bra under resten av loppet. Hade hoppats på att det inte skulle ha varit så trångt de två sista kilometrarna. Kände att jag hade lite extra krafter som jag kunde ha använt den sista biten in mot mål.

Klockan stannade på sluttiden 55:23, något som normalt hade fått tårarna att rinna av besvikelse. Men idag var jag nöjd med att ha fått slutfört mitt 11:e Midnattslopp och att kroppen faktiskt fungerade igen.

Nu dags för lite eftersnack med media… Nej, jag menar med vänner på lämpligt ställe där den här klädsen är ok.

 

Nästa år ska jag under 50 minuter igen… Så nu har jag satt pressen på mig själv!