Midnattsloppet 2013

Efter onsdagens löpning så hamnade jag i näsdukarnas rike. Hela fredagen tillbringade jag i sängen med feber och väldigt små förhoppningar om att springa Midnattsloppet. Men eftersom jag var feberfri på lördagsmorgonen och mitt 10:e Midnattslopp väntade så tog jag mig in till söder för att ”sakta gå genom stan”…

Trots att jag legat i soffan hela lördagen och kollat in både Engelsk och Svensk fotboll så kände jag av motståndet som kroppen gav mig så fort jag rörde på mig. Var det här så vettigt? Återigen skakade alla bekanta på huvudena när de hörde att jag skulle springa trots allt. Men jag hade redan bestämt mig, jag skulle runt söder om jag så skulle vara tvungen att krypa gata upp och gata ner!

Träffade Magnus och Inger inne på Zinkens IP strax innan det var dags att kliva in i startfållan. Magnus som nu laddade för sitt 12:e Midnattslopp var nog den enda som förstod att jag var ”tvungen” att genomföra detta. Han hade ju plockat ut sin 10-års medalj efter 10 raka och visste hur viktigt det var.

Magnus och jag innan start.

Kenta sjöng ”Just i dag är jag stark”, jag kunde inte nynna med i texten eftersom jag är en ärlig löpare… Svor löpareden och gav mig ut på söders gator och de 10 km som nu väntade. Den här gången njöt jag faktiskt av loppet, jag upplevde sånt jag missat under de nio tidigare loppen. Tidigare lopp har jag gett allt och varit så trött att blicken mest varit riktad ner mot asfalten, hjärnan har då varit mer eller mindre avstängd för andra intryck än själva kämpandet… Nu med lägre tempo så märkte jag sambatjejerna och flera andra vackra saker utefter bansträckningen.

Jag tog mig i mål och fick min medalj, tiden lämnar vi där borta på söder någonstans… Kvällen avslutades på en pub med både trevligt sällskap och god återhämtning. Nu hostar jag vidare och laddar inför Vasastafetten på lördag.