073-516 63 89 janne@loparjanne.se

Vasastafetten 2013

Innan_StartOmbytt och klar för att åka till Evertsberg.

Nu var det åter dags att springa ”aldrig mera sträckan” på Vasastafetten, den sträcka jag menar är mellan Evertsberg och Oxberg. Distansen är 15,1 km och efter de första 4 km som är lättlöpta så börjar själva loppet. Nu kommer backarna som tycks tävla mot varandra om att vara brantast, segast och __________ här får ni själva fylla i det fulaste ord ni kan.

När jag kommer fram till Evertsberg så är det en nervös väntan på växling. Det var Magnus som närmade sig i snabb fart, förvarningen visade att han nu bara var 1 km bort. Jag ställde mig i växlingszonen för att inte vara den som klantade till det för laget. Det är alltid lite pirrigt när man är en del i ett lag och inte bara ställer till det för sig själv.

VaxlingEfter lite armbrytning så var växlingen genomförd… Foto: Inger Jönsson

Nu var det min tur att vara där ute i skogen och slita. Jag klättrade upp för den ena backen efter den andra. Tänkte att snart måste jag ju nå toppen, men jag hann inte tänka tanken klart innan nästa backe kom… Det var en otroligt skön dag med 25 grader i skuggan och då det inte fanns mycket till skugga där ute så fick man jobba på i hettan.

Efter målgång så satt… ja eller mer ärligt låg vi och åt pizza i gräset nära målet i Mora. Efter att ha tryckt i oss allt onyttigt så gick vi bort för att vänta in Johan som hade sista sträckan och snart var på gång mot mål. Med tunga magar så försökte vi hänga med honom så gott vi kunde de sista 100 meter som var kvar av årets Vasastafett för laget Björka Fäbodlag och Kaléns.

MalgangMot texten ”I fäders spår för framtids segrar”. Foto: Inger Jönsson

Och sen var det ju självklart att gruppfotot skulle tas vid Gustav Vasa. Som av någon anledning vände oss ryggen den här gången… Han kanske börjar att tröttna på alla lagbilder där?

GruppfotoVi tog oss från Sälen till Mora och alla kämpade på bra för att vi skulle ta oss hela vägen.

Laget som kämpade var: (sorterade efter startordning i loppet)

Kjell Kalén
Fredrik Kalén
Magnus Thillberg
Magnus Gelinder
Jan Westberg
Lars Kalén
Susanna Kalén
Christina Claesson-Kalén
Kicki Westberg
Johan Rombin

Vi avlutade kvällen hemma hos Magnus och Inger som såg till att vi fick en riktigt härlig kväll med trevligt sällskap.

Tack alla löpare, Chaufförer och självklart också till hejarklacken (Ttt) som var på plats!

Midnattsloppet 2013

Efter onsdagens löpning så hamnade jag i näsdukarnas rike. Hela fredagen tillbringade jag i sängen med feber och väldigt små förhoppningar om att springa Midnattsloppet. Men eftersom jag var feberfri på lördagsmorgonen och mitt 10:e Midnattslopp väntade så tog jag mig in till söder för att ”sakta gå genom stan”

Trots att jag legat i soffan hela lördagen och kollat in både Engelsk och Svensk fotboll så kände jag av motståndet som kroppen gav mig så fort jag rörde på mig. Var det här så vettigt? Återigen skakade alla bekanta på huvudena när de hörde att jag skulle springa trots allt. Men jag hade redan bestämt mig, jag skulle runt söder om jag så skulle vara tvungen att krypa gata upp och gata ner!

Träffade Magnus och Inger inne på Zinkens IP strax innan det var dags att kliva in i startfållan. Magnus som nu laddade för sitt 12:e Midnattslopp var nog den enda som förstod att jag var ”tvungen” att genomföra detta. Han hade ju plockat ut sin 10-års medalj efter 10 raka och visste hur viktigt det var.

ZinkenMagnus och jag innan start.

Kenta sjöng ”Just i dag är jag stark”, jag kunde inte nynna med i texten eftersom jag är en ärlig löpare… Svor löpareden och gav mig ut på söders gator och de 10 km som nu väntade. Den här gången njöt jag faktiskt av loppet, jag upplevde sånt jag missat under de nio tidigare loppen. Tidigare lopp har jag gett allt och varit så trött att blicken mest varit riktad ner mot asfalten, hjärnan har då varit mer eller mindre avstängd för andra intryck än själva kämpandet… Nu med lägre tempo så märkte jag sambatjejerna och flera andra vackra saker utefter bansträckningen.

Jag tog mig i mål och fick min medalj, tiden lämnar vi där borta på söder någonstans… Kvällen avslutades på en pub med både trevligt sällskap och god återhämtning. Nu hostar jag vidare och laddar inför Vasastafetten på lördag.

10_medalj

Motionsjoggen i Ursvik lopp 2

Motionsjoggen

 

Sprang runt milspåret i Ursvik på 52:49 idag på lopp 2 i Motionsjoggen. Missade tyvärr förra loppet men kommer självklart att försöka att vara med på nästa samling också… Här kan alla vara med och det är ju alltid inspirerande att träffa andra som njuter av löpningen.

Efter löpningen förvandlades jag till soffpotatis för att se landskampen mellan Sverige och Norge i fotboll.

Nu är det sängläge innan jag intar söderläge och Midnattsloppet!

Fäbodlunken 2013

Fabodlunken3Fr. Vänster: Kicki, Morgan, Johan, Mia, jag, Lasse och Magnus. Undre raden: Helen och Kasper.

Nästan 30 grader varmt och en tävling bland rötter och stenar är ”kanske” inte min önskeutmaning. Men med en nummerlapp på bröstet och andra taggade löpare på plats, då kommer ändå löplusten igång. Det här loppet går över berg och dalar(na) och efter 12 km så når man vid målet på Åsengården. Och oavsett hur långsamt det gått så får man där en topplacering… Det med en underbar utsikt över timmerhus, ängar och siljan, som idag stolt visade upp en badtemperatur på 22 grader.

Visst blir man härligt trött under och efter det här loppet. De krafter som inte backarna hade sugit ur kroppen tog solen hand om. Fick lite extra krafter när underlaget jämnade ut sig lite, nu var det kanske bara några hundra meter men ändå…

Fabodlunken2Skönt med lite springbart underlag…  Foto: Inger Jönsson

Sprang in i målet och speakern ropade ut något om LöparJanne… Jag var i mål och klockan visade på 1:15:46 vilket jag ändå är nöjd med, trots att det inte var någon risk att bli fartblind där ute i skogen. Efter loppet så åkte vi ner till Siljan och plaskade, några lite mer än andra…

Nu är det dags för ”Fäbodklunken” som också är en tradition efter det här loppet. Vätskebalansen måste ju återställas, vilket jag tror att samtliga kommer att lyckas bra med.

Hånöturen 2013

Som vanligt träffades vi hemma hos Tommy för att ta en fika innan start. Efter att vi fått i oss lite kaffe och bekantas oss lite med Hanna som var ett nytt trevligt ansikte som anmält sig för hela sträckan… Skulle hon ta sig hela vägen ner till Hånö, så skulle hon vara den första tjej som genomfört hela turen. Ingen tvivlade på hennes kapacitet efter några snabba frågor… Hon fixar det här lätt tänkte vi alla. Christoffer som sprungit 50 km tidigare hade också valt att satsa fullt ut i år,

Vi joggade ner till T-banan Hammarbyhöjden där ”startfotot” som vanligt skulle tas, några ungdomar som knäppte kortet skakade lätt på skallarna när de hörde vad vi hade framför oss.

StartHelt hundra inställda på alla de hundra kilometrarna vi hade framför oss.

Vi var nu igång och väderprognosen som hade hotat med regn höll sig fortfarande bara som ett hot, vilket vi var grymt tacksamma för. Första stopp var som vanligt OK/Q8 Stuvsta där en kanelbulle och en kaffe smakade riktigt bra.

StuvstaPersonalen var tacksamma att få hjälpa till även med årets foto.

När vi kom fram till Tullinge så anslöt nästa debutant i Hånöturen Patrik, som skulle springa med oss ner till Järna och bidra till en trevlig kväll med mat och dryck bland trevliga människor.

PatrikPigga löpare uppställda vid Tullinge station, Patrik var nog piggast av dem allla…

Vi blir nu stoppade av polisen, hoppades självklart att de skulle säga att vi sprang för fort, men de sökte någon med gul tröja och ett gevär på ryggen… Gula tröjor stämde in på oss, men gevär hade varit för tungt att springa med, så vi slapp undan polismakten och kunde fortsätta vår löptur. Strax efter Rönninge centrum så fick vi även sällskap av Hasse som tidigare varit med på den alltid lika trevliga ”målgångsmiddagen” ute på Hånö. Men idag var han med och blev en del av själva turen också.

HasseHasse..lakollektivet skulle man kunna kalla det…

Hasse var tyvärr tvungen att lämna oss redan vid Glasberga gård, där vi tidigare år stannat och fikat hemma hos Birger. Nu i år var det ändrade planer och vi skulle en liten bit till innan det var dags för vila.

GlasbergaHär ser ni Glasberga gård i bakgrunden, vi försökte med allt för att ni skulle titta på oss istället…

Sista biten ner mot Sydpoolen kände jag att vaderna började att krampa och jag förstod att det här kommer att bli en lång tuff dag. Nu kom även den där regnskuren som vi visste att vi inte skulle klara oss ifrån. Det var skönt att springa ner mot Telge Rehab där vi fick goa mackor, fika, dricka och det viktigaste av allt, vaderna fick vila en liten stund.

Rehab1Mackorna var fixade och allt var uppdukat när vi anlände till Telge Rehab.

Nu fyllde det på med nya friska löpande krafter inför de sista 15 km ner till Järna.

Rehab2Känns tryggt att ha med läkare, sjukgymnaster och allt vad det är… Kan behövas längre fram.

Självklart var det ett TV-team på plats också när Hånöturen drog fram…

TVDet konstiga var att det liksom inte såg mig?

Mina vader höll sig lugna i ca 10 km innan de började skrika… STOPP, STANNA, VILL INTE!!! Jag försökte att ignorera mina negativa vader och tänka på annat. Erkänner att de sista kilometrarna ner till Håknäs vandrarhem inte var någon direkt härlig upplevelse.

Tur nog så fanns det ett pannben som litade på att jag skulle ta mig ända fram. Jag kröp in i min egen bubbla och tänkte att varje steg tog mig närmare oxfilén och allt det andra goda som väntade där borta… Visste att Uno, Bibbi och Birgitta med flera förberedde för att vi skulle trivas när vi kom fram.

Mat_HaknasDet smakade gott med de grillade köttbitarna och färskpotatisen till det…

Efter en trevlig kväll och några timmars sömn så var det dags igen. Vet inte om jag ens själv trodde på att jag skulle fixa att springa 50 km även i dag? Självklart skulle jag försöka…

Start2Många tankar snurrade i skallen här utanför Håknäs vandrarhem dag 2.

Försökte att prata med de trevliga löparna jag var ute med, det fungerade väl sådär i ca 15 km sen var det dags igen… Nu var det pannben och glädjen var stor när skylten visade sig, Välkommen till Trosa ”världens ände”.

Trosa_skyltNej, jag tänker inte ta ner skylten idag, jag ska ta mig hela vägen…

Vi hade tagit oss nästan halvvägs på dagens pass när vi klev in i personalrummet på ICA Trossen i Trosa. Som vanligt service i toppklass, pastasallad, kycklingklubbor och stora godisskålar väntade tillsammans med dricka. Tack Uno och Bibbi och övrig personal.

TrossenInga lipsillar här inte…

Med stela ben stapplade vi ut från sommarstaden Trosa och fortsatte mot slutmålet Hånö. Resten av sträckan var en kamp för min del. Jag sprang en liten bit bakom de andra för att inte behöva använda den lilla energin jag hade kvar till att prata… Kul kille!

När jag fick en öl av Tommy och jag hade kramat om alla så trodde jag knappt att det var sant… Klockan visade på 101,43 km och jag var framme vid målet för den här turen. Jag kunde nu slänga mig i gräset och vara nöjd över mig själv och imponerad av alla andra som var med var med och skapade årets Hånötur!

Bastun var bokad och det blev ett dopp i havet… Nej det blir inga bildbevis på det eftersom jag inte hade några badbyxor med mig!  Smile

Efter att vi bytt om till kläder som kändes (luktade) lite fräschare så kunde vi sätta oss vi dukat bord och äta. Det blev en underbar måltid skapad av Rickard och Birgitta Goclon.

Mat_HanoSaknade inte mycket den här kvällen kan jag säga…

Tacka alla! Och stort GRATTIS till Hanna som är den åttonde löparen och första tjejen som sprungit hela Hånöturen.

Och Tommy (mannen som aldrig ger sig), du som ska köra turen omvänt nu idag och i morgon (alltså 200 km på fyra dagar)… Kör på och ha en kanontur!