Då var det dags igen att skriva om Göteborgsvarvet, det här var det fjärde varvet för min del. Senaste gången jag sprang det här loppet bestämde jag mig för att INTE springa för en ”bra” tid. Anledningen till det var att jag bara var förbannad den gången… Förbannad på långsamma löpare till vänster och ännu mer på gångarna som valde den sidan. Nej, den här gången skulle jag verkligen njuta av det här trevliga loppet och uppleva stämningen på den här löparfesten.

Varför använda fula ord till de stackare som inte kan skilja på höger och vänster?

Efter en blåsig natt på hotellet Fars Hatt i Kungälv (trodde ett tag att Fars Hatt skulle blåsa av…)  så åkte jag in och hämtade nummerlappen. Höll mig sen runt Frölundaborg där jag träffade på en hel del bekanta ansikten att prata med. Efter någon timme kröp den där härliga känslan på, den som ska finnas där när det är dags för tävling. Sista timmen innan start fick jag nöjet att hänga med Paula och Tobias, tack för trevligt sällskap!

Själva loppet då? Jo, jag startade i startgrupp 8 kl. 14:15 och lagom till start så hade solen den goda smaken att visa sig. Höll taktiken att springa på när det fungerade och att vänta in öppningar i trängseln istället för att springa sick-sack och bli grinig. Det var som vanligt bra stämning under loppet, lite trevligt prat med både bekanta och obekanta löpare blev det. Är inte någon större ”talare” när jag springer, men det är kul att peppa och bli peppad…

Efter 20 km så hade jag önskat att det fanns lite mer utrymme att ta ut de där sista krafterna, men på den sista kilometern var det ett intimt gäng som tog sig mot mål i en klunga. Det var nog första halvmaran jag kom in i mål utan att vara helt utpumpad.

Inne på stadion försökte jag att få upp farten för att imponera på kranskullan, hon som alltid gått hem när jag går i mål…

Vem sa att löpstilen var viktig efter 21 km?

Nu var det bara att se till att köa för en kopp kaffe och sen ställa upp för medaljfotografering. Tiden jag sprang in på var 1:47:47, det är en tid jag nöjd med efter att ha följt planen för dagens halvmara.

Då var del 1 av Göteborgsvarvet avklarat!

Efter en dusch väntade dagens andra varv, då iklädd civila kläder och nykammad lugg, men med minst lika många vätskestationer…

Bara några minuter kvar till starten av årets andra lopp, Premiärmilen…

Ibland kan jag tycka att söndagar inte är en bra dag att tävla, idag var en sån söndag… Men med alvedon, solglasögon och lite vilja så fungerar det mesta. Anlände sent med T-banan till Universitetet så jag bestämde mig för att starta i sista startgruppen. Träffade Andreas som också skulle starta sent. Kom fram till målet och fick se Paula gå i mål, hon och Tobias hade fixat premiärmilen med glans och båda såg riktigt nöjda ut. Att se andras glädje är något som verkligen höjer motivationen, så nu var det bara att bita ihop.

Gick bort till starten och där jag hälsade på Petra, hon passade på att ställa några frågor med en filmkamera som riktades åt mitt håll. Får väl titta extra noga på Spring och se om jag fastnade på springrullen…

Efter lite uppvärmning och ett ömmande smalben, som jag fick av en kille som tyckte att bakåtsparkar skulle göras grundligt, så var det dags för start.

Då var det bara ca 10 km kvar då…

Tankarna under loppet växlade mellan ”varför springer jag de här korta loppen” och ”det här är så underbart”… Höll ett tempo som jag trodde att jag skulle kunna hålla hela loppet, varvade vid 5 km på tiden 23:11.

Strumporna satt inte riktigt på plats, men det fanns inte tid att rätta till dem…

Andra varvet fick jag slita på ordentligt, kändes som jag bara blev omsprungen på det varvet. Var rädd att jag skulle tappa allt för mycket tid. Hittade på allt möjligt för att slå bort de där negativa tankarna.

Höll verkligen tummarna för mina medtävlare…

Sprang över mållinjen på tiden 46:43, en tid som jag är riktigt nöjd med, det här året har startat på ett bra sätt.

Tar för mig av allt ätbart för att tillfredsställa den här tömda kroppen…

Efter loppet så träffade jag även Henrik som hade fixat nytt pers på milen med nästan 2 min, kul att alla verkar ha haft en bra tävlingsdag på denna premiärmil. Nu ska jag titta in på sidan och se hur det gick för alla andra löparvänner som sprang idag.

Uppvärmning på löparbanan inför starten av årsdebuten.

Idag var det äntligen dags för årets första tävling, Två Sjöar Runt (11,2 km). Som vanligt är det svårt att veta hur tävlingsformen är så här i början av säsongen. Jag hoppades att komma ner på tider runt 55 min, förra årets PB på 54:35 visste jag skulle vara för svårt att fixa.

Kom till Löthallen ca 50 min innan det var dags, ett par bloggläsare kom fram och önskade lycka till, alltid trevligt att få peppa varandra innan start. Hoppas att ni fixade de tider som ni tänkt er… Eller bättre!

Spänd och fokuserad inför starten…

Startskottet har avfyrats, nu var det bara att köra på!!!

När jag passerat backarna efter simhallen så kände jag en märklig känsla, det var som att hela kroppen fylldes av mjölksyra, eller något som tog bort all energi som fanns där. Men efter en lättare resa ner mot Lötsjön så släppte känslan och jag fick tillbaka krafterna. Nu kunde jag hålla en bra fart och kände att jag hängde med den lilla klunga av löpare som jag hade runt mig.

Andra varvet och backarna var fortfarande kvar på samma ställe…

Tog det ganska lugnt uppför backarna på andra varvet och släppte lite på löparna framför mig, men jag var ikapp dem redan innan Råstasjön vilket gav mig nya krafter. Orkade jag nu bara slita på resten av loppet också så skulle jag nog kunna bli rätt nöjd med dagen. Sista sträckan på Lötsjön märkte jag att chippet hade vänt sig åt fel håll och tankarna på att inte få någon tid registrerad kom. Stannade till innan mållinjen och vände allt till rätta… Kanske inte allt förresten, men chippet hade gröna sidan upp iaf!

Tittar på klockans display och ser en smiley, en spegling från en nöjd löpare visade sig!

Nytt PB!!! 52:48  Det här med löpning är underbart! Jag kan fortfarande…

En 29:e plats av 112 löpare och en snittfart på 4:42, det är siffror som ger mig mersmak inför allt som väntar 2012.

Klart att man ska vara lite kaxig innan tävlingen… Här står jag mellan brottarna Jimmy och Martin Lidberg innan start.

Ok, jag förlorade min utmaning och vi förlorade också totalt mot Norge… Men jag är ändå supernöjd med dagen, fick tävla med ett härligt gäng och se många grymma prestationer. Tackar Lidbergsbröderna för en riktigt bra pepp och alla från Gore-Tex för en lång men trevlig dag.

Hur gick det då? Jag sprang 8,5 km men vet inte tiden än… Återkommer med en längre version och fler foton senare, nu är jag trött och behöver en kudde!

 Grattis Norge!

Vilken dag det blev det här… Jag är så nöjd med allt!

Lämnade sängen redan kl 06:00 på morgonen, allt för att slippa stressa… Men tro inte att det blev så inte! När klockan visade på 09:45 sprang jag in på gräset utanför startfållorna, nu skulle jag bara få av överdragsklädseln och besöka en skogsdunge.

Nej, vän av lag och ordning! Ville bara lukta på blommorna…   

Sprang in i startfållan och lämnade in kläderna och vidare till startlinjen, nu var det 3 min till start. Hann inte fundera på hur jag skulle lägga upp loppet, nu var det igång. De första 3 km var det rätt trångt och jag tänkte inte springa i skogen för att passera de löpare jag hade framför mig.

När det väl gick att springa på i det tempot som kändes bra så kom den där underbara känslan. Jag känner mig stark och kan öka om jag vill, men det här tempot känns kanon… Det är ett kul och omväxlande lopp att springa, med inslag av backe upp och backe ner, strandnära gångvägar och fin natur…

Och helt plötsligt är jag på upploppet och gör självklart som speakern ropar ut… Spurtar! Stoppar klockan efter mållinjen och den visar på tiden 1:16:53, min bästa tid på det här loppet var tidigare 1:20:08 från 2007.

Jag fixade alltså nytt PB på det här loppet!

Träffade en glad Andreas Lalander efter loppet, som enligt honom själv hade misslyckats med halvmaran förra lördagen. Men nu hade han fått sin revansch på sig själv. Kul och stort grattis!

Hoppas ni andra också har lyckats idag!

Försöker att fånga den rätta stämningen inför loppet…

Åkte in till Kungsträdgården med en känsla som inte borde vara där.
Jag kommer inte att orka… Varför är jag här? Nu var det bara att försöka komma i stämning och försöka att koppla av.

Gick omkring och kände av stämningen i ett varmt och soligt Kungsan.
Efter att ha övertalat mig själv om att det här är något jag tycker är kul, så var det dags att ta sig till starten. Träffade Rickard Goclon på vägen dit och vi önskade varandra lycka till.

Även funktionärerna försöker att klä sig moderiktigt…  ;)

Nu var det dags att tränga in sig i startfållan och försöka få fart på kroppen. Får väl ta till en gammal filmreplik för att tagga till…

”It is 21.1 km to the targets. We have a full tank of sports drink, half a packet dextrosol, it is bright and we are wearing sunglasses. - Hit it.”

Mot slottet och starten för årets Stockholm Halvmarathon.

Pratar Marathonminnen med en kille i startfållan som sprungit de 10 senaste Stockholm Marathon, tiden går fort och nedräkningen startar 10, 9, 8, 7… Starten går och jag väljer att hänga med farthållarna på 1:45 för att se hur det kändes.

Första 5 km på 23:59 och det kändes hyfsat bra, sen vid passertiden på 10 km då klockan visade 49:14 kände jag av vaderna. Försökte envist att hänga på farthållarna och klarade det upp till 15 km (1:14:42).

Nu var det mjölksyra i hela benen och vaderna höll på att sprängas. Släppte av lite på farten och jobbade vidare meter för meter. Fick några uppmuntrande kommentarer och ryggdunkar som fick mig att bita ihop. Det visade sig att en påhejning kom från den alltid trevliga Alexander. Jag var för trött för att uppfatta det då, men träffade honom efter målgång…

Med smärtande vader och stumma ben stapplade jag över mållinjen på tiden 1:46:08, mest nöjd med att jag visat mig själv att det jag inte orkar, orkar jag ändå…

Känslan att passera mållinjen är bra skön ibland. 

Kroppen skrek efter allt den kunde få tag på…

Nu var det bara att se till att få på sig något torrt och varmt, vill ju inte vara sjuk nästa lördag då det är dags för Lidingöloppet. Träffade Staffan och
Hempa som var på väg hem efter grymma prestationer. Grattade dem och
åkte hem för en lugn och skön lördagskväll i soffan…

Tiden visade på 1:46:08.

Det blir en rapport från loppet i morgon, nu ska jag bli ett med
lördagskvällen…

Önskar alla en trevlig kväll!

Det här var målet för dagen…

Åkte till Månkarbo på lördagsmorgonen och efteranmälde mig till deras
marathonlopp. Så här efteråt så vet jag inte om det var en god idé.

Mitt självförtroende på maradistansen fick sig en rejäl knäck igår! 

Startade tidigt och var uppe i Månkarbo redan vi 9-tiden och anmälde
mig. Visste ingenting om loppet, mer än att Sofie tipsat mig om att det
var ett trevligt lopp. Det visade sig att det var en 7 km slinga som
skulle springas 6 varv, där bara 1 km var asfalt och resten grusväg.
Så det fick bli att sätta på mina nya Asics skor som jag inte sprungit i
tidigare.

Nej jag vet, men varför vara klok och förståndig? Då blir jag väl
vuxen och gubbe… Det kan vänta!
 

Här står jag med fortfarande orubbat självförtroende.

Träffade på Uno från Ica Trossen i Trosa, han verkar också tävla en hel
del. Förra helgen så sågs vi i Evertsberg och nu i Månkarbo… Sen var
det en kille som kom fram och hejade som jag träffade på Vällingby
Marathon i våras (mitt PB maran på 3:41:14.)

Men man är inte bättre än sin senaste prestation och jag är väl
tvungen att berätta om den här PESTationen. Eftersom allt
pekade på en fin dag med många solstrålar så såg jag till att
ladda med mycket vätska och vila inför loppet.

En festis i skuggan inför dagens spontana ”löprunda”

När klockan är 11 så släpper de iväg en ganska stor klunga med
marathonlöpare, jag lägger mig på ett tempo strax under
5 min/km och allt kändes bra de första kilometrarna, men
redan på första varvet så känner jag att jag kommer att få
det tufft att gå ner på tider runt 3:40 idag.

Här har jag fortfarande tankar om en bra tid.

Håller i ganska bra de två första varven men sen på tredje varvet
säger kroppen ifrån, här är km-tiderna 5:30 och krafterna töms
mer och mer…

Är noga med att få i mig ordentligt med energi vid vätskestationerna.

Passerar nu halvmaradistansen på 1:58 och nu är tiden inte längre
intressant. Visste att jag inte skulle klara att gå under 4 timmar.
Och det skulle bli värre… Vid 24 km så sprack blåsorna under
fötterna. Lite för tidigt konstaterade jag och försökte springa
utan att sätta ner fötterna mot gruset…

Värmen tog nog mer än vad jag trodde den här dagen…

Efter fjärde varvet var jag tvungen att lägga in gång för att fixa
det här, sprang 5 min och gick 1 min. Sen på femte varvet sprang
jag 3 min och gick 2 min, då jag hade sån kramp i vaderna att det
kändes som att vadmusklerna skulle gå av när jag sprang…

Utan kompressionsstrumporna hade jag nog inte fixat det här!

Funktionärerna säger åt mig att ta lite extra av saltgurkan för
att mildra krampen. Och jag nästan tömmer skålen med gurkan.

Saltgurka och vätska i mängder vid varvningen.

Visst kunde jag väl kliva av och tacka för mig, men jag är alldeles
för envis/dum för att fixa det. Så jag slutför min sämsta mara på
tiden 4:36:52. Och jag kan lova att det är inte bara var tiden som
smärtade efter det här loppet…

Äntligen målgång, plågan var nästan över för den här gången.

Nu var jag bara ute efter att få i mig så mycket vätska jag kunde
komma över. Och sen ville jag bara lägga mig i gräset och slicka
såren efter det här ”lilla” äventyret…

Visst! Jag fick min medalj… Var det värt det? Jag vet inte! Men jag kommer
att vara nervös inför nästa mara… 

Så nu blir det att sätta igång träningen mer seriöst. Och se till att få
till ett marathonlopp ganska snart, allt för att kunna tro på det här
igen. Som det känns nu så är jag helt slut som löpare.

Det var några muskler som gnällde efter det här loppet.

Allt gnäll här har varit om min egen prestation, själva loppet var
riktigt bra arrangerat och riktigt trevligt med duktiga och
seriösa funktionärer…

Så tack ändå till Månkarbo för den här dagen! 

Det är klart att himlen skulle öppna sig och släppa ner rikliga mängder
nederbörd i Dalaskogen. Allt för att det skulle bli lite ”sport” att fixa
de 15 km terränglöpning som fanns på schemat den här lördagen.

Åkte ut i god tid till Evertsberg där jag skulle starta för att springa
sträcka 6 med mål i Oxberg. Parkerar bilen bland ett hundratal andra
bilar. Ur en bil två platser bort kliver MarathonMia ur, hon är här för
att springa samma sträcka som jag ska springa. LöparSverige är litet!

Innan det är dags för start så skulle toaletten besökas för att undvika
oNÖDIGA stopp på sträckan. Utanför bygdegården så ser jag
ytterligare någon jag känner igen, där sitter Uno från Trosa och laddar
med en pastasallad. Vi önskar varandra lycka till och sen var det dags
att gå till starten/växlingen.

Idag var det verkligen springing in the rain, with a lot of pain!

När lagkamraterna från Tärnsjö IF Skidor kommer så får jag reda på
att vi ligger bra till och att jag får räkna med att starta ca 10 min
tidigare än planerat.

Förvarning om att lag 463 är på ingång… Nu var det dags att värma
upp en kall och frusen kropp. Efter 5 min kommer Kevin och jag tar
över tidschipet och ger mig av. De första kilometrarna är det inga
problem att springa… Det går utför och underlaget är asfalt som sen
övergår i grus. Men det är efter det som allt börjar på riktigt. Nu är det
myr med spångar och ibland försvinner hela benen ända ner till knäna.
Jag känner mig nöjd varje gång jag märker att skorna sitter kvar på
fötterna när jag drar upp dem.

Här passeras jag av löpare efter löpare, det känns inte alls bra att
bara bli omsprungen. Den jobbigaste känslan är att laget tappar,
jag måste hålla i det här så gott jag kan. Självförtroendet var nu
nästan lika långt ner som mina fötter sjönk i mossen…

Om det ändå fanns någon bärplockare där ute som jag kunde
springa om!

Nu med mjölksyra i benen så kommer ”Lundbäcksbackarna” som på
beställning. Segar mig upp och jobbar på allt för att försöka ta igen
lite tid sista biten. Hör någon ropa mitt namn och ser Morgan stå
vid sidan och heja. Vad är det här? Träffar fler kända ansikten här
mitt i skogen uppe i Dalarna än på ett lopp i Stockholmstrakten…

Springer in till växling i Oxberg och lämnar över ansvaret till nästa
löpare i laget som är Jan-Erik. Min sträcka och insats var över och det
på tiden 1:21:52.

Försöker mig på något som snällt kanske kunde kallas för spurt… 

Förstår inte att jag kan se helt oberörd ut efter det här?   :)

Efter lite dricka och bortförklaringar om varför jag inte sprang snabbare
så var det dags att bege sig ner till Mora. Där fick en pizzeria fint besök
och självklart en beställning på deras ”Vasaloppspizza”.

Nu när kroppen fått något att förbränna var det dags att gå bort mot
målområdet för att se när Mats skulle säkra rekordtiden i årets
upplaga av Vasastafetten. Vi fick våra medaljer och ställde upp för
gruppfoto. Jag var inte nöjd med mig själv, men kul att det fixade
sig med rekordet…

Här är samtliga löpare som satte nytt lag-PB på tiden 7:33:10.

Tack Tärnsjö IF Skidor för en trevlig dag! 

Sitter på Zinkens IP och undrar hur de här benen ska fungera idag…

Då var det dags för mitt 8:e Midnattslopp och jag har nog aldrig varit
så osäker på hur jag ligger till träningsmässigt. Har fått kommentarer
om att jag lätt kommer att klara sub50, själv har jag känt att det inte
alls är så säkert.

Fokuserad och taggad att försöka fixa en tid som motsvarar
kommentarerna jag fått…

Kände av stämningen inne på ett trångt IP, nu var det dags att önska
mina medtävlare lycka till i loppet. En sista uppställning för
fotografering innan det var dags att värma upp.

Jag, Kicki, Johan strax innan vi skulle inta våra startfållor…

När jag kommer ut och ser hur många som redan har samlats i fållan
så överger jag tanken att värma upp på gatorna i närområdet. Det
blev att jogga på plats för att få en bra ”pole position”.

Starten är något försenad men när vi äntligen släpps iväg så kommer
tävlingssuget. Visst ska jag göra allt för att fixa sub50. Efter ca 2 km
är det en kille som ramlar framför mig. Jag snubblar över hans ben
och dyker mot asfalten, men på något sätt lyckas jag att hålla mig på
benen.

Känner att jag håller ett ganska bra tempo och kyrkbacken tar inte
alla krafter ur mig. Så jag sliter på och passerar mållinjen där jag
kan konstatera att jag är helt slut men att jag har fixat sub50.

Tiden 48:48 som också är mitt PB på Midnattsloppet! 

När vi sen sitter på tåget hem bland alla svettiga löpare så
kommer en kommentar från en av Johans tjejer…

Pappa vad det luktar…. (alla skruvar på sig) häst här!