Som Thåström sjöng på 80-talet. Även då kunde det alltså vara ordentligt halt…

Halt här kommer ingen förbi. Kommer aldrig över nån mera, så gå är du snäll om ditt liv är kärt…

Ebba Grön, Die Mauer 1982.

Med livet som insats och några nya schyssta moves, så fick jag ihop en kort löprunda runt Sundbybergs kyrkogård. Passet mätte 8,82 km och tiden stannade på 51:34. Nej, valet av plats var inte för att det skulle gå fort att gräva ner mig om jag halkade svårt… Även om den tanken slog mig, men inte så hårt så att jag föll ihop på den istäckta gångvägen.

Var försiktiga där ute! Bryt inga ben… Och framförallt bryt inte ihop! Våren kommer!

Den sista biten ut till Djurgården fick jag vada i pölarna efter snösmältningen… Här ett kort stopp vid Blå Porten.

Veckans långpass blev ett spontanpass från Sundbyberg och in till stan, sprang Torsgatan och Vasagatan över till Gamla stan, en runda på Skeppsholmen innan jag gav mig ut på Djurgården. Avslutade sedan passet vid Kungsträdgården där GPS:n visade på 20,21 km på tiden 1:56:44. Tunnelbanan fick sen transportera mig hem till en varm och skön dusch.

Det var med fullständig ärlighet jag klickade i ”Mycket ansträngande” efter dagens pass på jogg.se.

Vet inte om jag kan skylla på vinterföre eller den stora godisskålen igår kväll… Men när snabbdistanserna ligger på 5:18 min/km så vill jag ha något att skylla på, klart orolig när det inte behövs mer för att köra skiten ur sig själv! Dagens pass på 12,76 km och tiden 1:07:33 fick mig att egoistiskt sno åt mig det mesta av syret ur luften runt Sundbyberg idag…

Nej, nu måste jag få upp farten och ner med km-tiderna, så att jag vågar ställa upp i några tävlingar här framöver…

Till SMHI, vädergudarna och alla andra som släpper väder… hmm!

Ge oss barmark nu!!!

Var hos kiropraktorn och behandlade rygg och ett begynnande löparknä enligt honom. Tänkte på hur mycket jag sprungit de senaste åren, många mil blir det! Är det enda jag har fått efter allt slit ett löparknä? Vill ju ha en HEL löparkropp med löparvader, löparlår, löparmage och allt vad det nu kan heta… Men det enda han hittade var ett fjuttigt litet löparknä? Det kommer alltså att ta tid att bli en riktig löpare.

Nu kanske någon tror att jag är dum? Visst, få det bekräftat genom att läsa nästa stycke…

Dagens löpartanke från liten löparhjärna: Åkte tunnelbanan till kiropraktorn på Observatoriegatan, resan tog 30 min från dörr till dörr. När jag var klar så sprang jag hem, en sträcka på 10 km på tiden 56 min. Enligt mina uträkningar så har jag då bara använt 26 min till träning idag och ändå transporterat mig 10 km på den tiden…

Men kanske lite krångligt att förklara, när någon undrar vad man har för sub på milen!

Körde ett långpass igår på 20,54 km och tiden 2:02:35. Först ett varv runt sjöarna och sen in till Kungsholmen via Solnabron, sen Tranebergsbron och ut till Bromma och hem. Så den här måndagen fick kroppen vila från löpningen med lite mingel och musikalen Dirty Dancing på China Teatern. Måste faktiskt säga (med basröst…) att den var riktigt bra!

Nu måste jag sova, för jag vill ju inte ha två vilodagar på raken…

Är verkligen -16 grader och löpning fredagsmys? Visst är det ”fredagsfrys” svarar jag iskallt!

Valde att ta en tidig runda på fredagsmorgonen eftersom jag inte skulle hinna någon senare på kvällen. När jag tittade på termometern så ångrade jag att valde att ta vilodagen igår och inte idag… Men det var bara att klä på sig några lager och komma iväg. Hade tänkt att springa dryga 10 km men nöjde mig med 7,36 km på tiden 40:45 min, vilket helt klart räckte för att trötta ut kroppen den här kalla morgonen.

Efter 20 minuter i en varm dusch så släppte istapparna från ögonfransarna och jag kunde åter blicka framåt…

Lötsjön på 60-talet, undrar hur många som sprang runt där då?

Även det andra passet den här månaden fungerade, ryggen höll och jag kunde springa runt sjöarna och Råsunda… Fick ihop distansen 10,56 km på tiden 59:20 min. Tänkte under passet på hur många gånger jag sprungit runt de här sjöarna, men det är kanske lika bra att inte veta hur många varv det är! Ibland får jag för mig att fåglarna skakar på sina huvuden och viskar(visslar) saker till varandra när jag passerar dem.

Äntligen kunde jag ge mig ut på en löprunda igen…

Besviket konstaterade jag att jag inte kunde hålla mitt nyårslöfte, som var att totalt springa minst 1 mil om dagen i januari (310 km), den 29:e var jag uppe i 297,1 km och det skulle inte vara några som helst problem att fixa… Nu pajade ryggen och jag fick nöja mig med att ligga strax under 300 km. Förra året sprang jag hela 390 km i januari, vilket också är mitt distansrekord under en månad.

Nu har besvikelsen lagt sig och rundan idag var min första i februari. Visst ville jag stanna bara efter några km… Men glädjande nog bara för att jag var trött, inte för att smärtan i ryggen var för jobbig. Nu hoppas jag att kroppen håller och vårkänslorna snart blommar ut…

Startade februari med ett pass på 7,35 km och det på tiden 42:06 min.

Här står jag utanför Stockholms Stadion och tänker på årets höjdpunkt den 2 juni…

Gav mig ut på ett långpass i solskenet och verkligen njöt av söndagens långpass, som idag slutade på 21,42 km på tiden 2:03:55. Sprang till Stadion som var dagens riktmärke och sen via Hagaparken hem. Tankarna kom… Tänk vad skönt det är att vara frisk och kunna njuta av detta!

Efter dusch och ombyte så var det på med nya träningskläder och iväg för att spela innebandy. Första bytena gick riktigt bra och sen åkte jag på en ordentlig smäll i ryggen! Nu kan jag inte lyfta på vänster ben och har så ont att tårarna rinner… (Läs nästan, jag är faktiskt kille).

Nu är det bara att hoppas på att… Men jag tänker hoppa maran på högerbenet om det nu är det som krävs!

Efter gårdagens fartfyllda kväll som blev till sen natt och tidig morgon, så var inte löpning det första jag tänkte på när jag vaknade… Först när det började att skymma så fick jag på mig löparskorna och tog mig ut i friska luften. Hade utan problem kunnat sitta kvar framför brasan, inlindad i min filt med en rykande kopp kaffe i handen. Men eftersom jag nu inte har någon brasa hemma så var det lättare att komma iväg…

Stannade efter 10,72 km och kände mig äntligen ”normal” igen!

Det är nästan alltid roligast igår…