Lägger ut några skärmdumpade bilder från MarathonFoto nu när
jag inte får springa på ett tag. Men snart är dags att satsa mot
nya mål…

Bara 20 min kvar till operation.

Torsdag:
Var framme på Thoraxkliniken kl 09:00 där jag fick ett rum
och förberedelser gjordes inför operationen som skulle ske
kl 10:00.
Dropp med antibiotika och saltlösning…

Strax efter 10 kördes jag ner till operationssalen och hälsade
på teamet som skulle operera mig.
Vi skojade lite och “nervtrådarna” slappnade av lite.
Följde sen operationen på en skärm, det var intressant att
se vad läkarna sysslade med där inne i kroppen.

Innan trodde jag aldrig att jag skulle våga titta.

Det som kändes lite otäckt var när de via venen kommit fram till
själva hjärtat. Då började hjärtat slå dubbelslag och hoppa lite
hur som helst. Läkarna förklarade att det var fullt normalt eftersom
man var där inne och retade med sina verktyg.

Operationen gick bra och jag kunde andas ut lite.
Men nu var det alla kontroller dagen efter som skulle visa om det höll
tätt och allt satt på rätt plats. Om inte skulle man vara tvungen att
såga upp bröstkorgen och stoppa hjärtat….

Fredag:
Vaknade på morgonen av att en sköterska frågade mig om jag kunde
“öppna örat” för hon skulle ta tempen?

Öppna örat? Hur går det till? Vad hände på operationen igår?

Det tog ett tag innan jag kopplade vad hon menade och böjde mig
fram för att hon skulle komma åt örat…

Sen under dagen fick jag gå på ett antal undersökningar som
blodprov, ultraljud, ekg och lungröntgen… 
Det var en lång väntan fram till kvällen för att få höra resultatet.

Till slut kom läkaren och sa att allt hade gått bra och undersökningarna
visade att jag kunde åka hem. De var nöjda och jag var ännu nöjdare!

Ett stort tack till ALLA på KS för ett bra jobb! 

Och tack för alla hälsningar och stöd som fick mig att klara av den
här resan…

Då var Marathon avklarat och nu kommer nästa tuffa utmaning.
I morgon så lägger jag mig på operationsbordet och låter ett par
läkare få tillgång till mitt hjärta…

Ett litet “paraply” ska opereras in…

Kommer nog att nynna på My heart will go on… Eller Uffes Hjärtat mitt!

Nu kanske några tror att jag är feg och nervös inför operationen!
Till er kan jag bara säga att det stämmer förbannat bra!

Men jag hoppas att jag snart är tillbaka igen och berättar någon
rolig händelse från sjukan…

Vi hörs!

Vaknade upp med ett ryck och den första tanken som jag tänkte var
att det var idag jag skulle fixa PB på Stockholm Marathon…

Dagen jag hade räknat ner till ända sen i maj förra året var alltså här.
Nu skulle jag bara hålla mitt löfte, att på min födelsedagen fixa det!

Åkte in till Östermalms IP och försökte att hitta några bloggjoggare.
Men jag var nog på fel ställe, eller om alla andra hamnat fel…?

Och här står jag alldeles “ensam” bland 20 000 andra löpare.

Efter ett tag kommer Daniel fram och vi pratar lite och önskar varandra
lycka till. Strax efter så möter jag även Staffan som verkar positiv och
tror på bra resultat på dagens mara.
Lina kommer förbi och efter en snabb handskakning och ett lycka till så
går vi vidare.

Det var alltså dags att gå mot startfållan, starten närmade sig av
Stockholm Marathon 2010… Äntligen!!! 

En försiktig öppning första kilometern för att känna av formen.

Det kändes bra i benen så jag öppnade loppet i 5 min/km tempo och
tänkte att jag får sänka farten vartefter jag blir tröttare och tröttare…

Efter 16 km kände jag mig fortfarande riktigt pigg…

Det var först vid efter 23 km som jag kände att jag måste sänka
farten om jag skulle få uppleva upploppet på Stadion den här dagen.
Nu kom de negativa tankarna att jag kanske hade gått ut för hårt.

Men jag var fast besluten på att jag skulle ta mitt PB idag.

När jag kom till 39 km så visste jag att skulle fixa att ta mig i mål.
Och även klara tiden med marginal. En skön känsla att njuta den
sista biten in mot Stadion.

Det värkte ordentligt i benen, men det var ett underbart upplopp
ändå. Känslan att höja armarna på mållinjen var grym!

Tiden i mål slutade på 3:49:10 vilket noteras som mitt nya PB på
ett Marathon.

Skönt att ha något att luta sig emot. Det var ingen brådska att ta
sig till trapporna på Östermalms IP.

Många vet nog vad jag menar…

När jag står i startfållan så kommer Paula och hon ser hur pigg ut
som helst. Glatt säger hon att hon är väldigt nöjd med sitt lopp.

Och jag förstår henne verkligen! Grymt jobbat på maradebuten!

Strax efter kommer också Sofie som också ser pigg och glad ut…
Hon har också fixat nytt pers. på maran denna kanondag!
Kul att höra alla nöjda och positiva kommentarer.

Nu behöver fötterna återhämta sig, det syns och känns att det
är en del som inte hållt ihop riktigt.

Grattis alla Marathon-Hjältar!!!
Och tack till alla “fans” som var med på plats eller
skickade sitt stöd på annat sätt!

Vilken dag! Är riktigt glad och riktigt trött…

Tiden idag stannade på 03:49:10.

Återkommer med bilder och en liten story i morgon.

Om du vill följa mig under marathon via telefonen, så gör du följande:
Skicka SMS till 72700 : SM mellanslag 4218 (mitt startnummer)

SM 4218

Du får då passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis
även tiden i mål, om jag nu tar mig ända dit.

Pastaparty på Östermals IP tidigare ikväll.

Bloggjoggare, löparvänner och påhejare!

Klart att vi ska träffas innan marathonstarten! Eller hur?

Var:
Östermalms IP ca 12:30. Någonstans i skuggan i slänten bredvid där
man går ut till startfållorna. Där träffas vi och önskar varandra lycka till
innan starten går.

Nästa gång är det här jag värmer upp…

Då var sista passet avverkat innan Stockholm Marathon på lördag.
Körde ett lugnare pass bara för att få känna lite löpning i benen.
Löprundan på 4,12 km och som klockades på blygsamma 23:43, den
var nog ändå nyttigt inför lördagens prövning.

Men först ska det laddas med PASTA i alla former…

En kväll med bio och sen efterfest på Café Opera.

Igår var det galapremiär på filmen Kommissarie Späck.
En Svensk polisfilm i stil med Nakna Pistolen-filmerna och en parodi
på Beckfilmerna.

Jag tycker att filmen hade sina guldkorn och den fick mig att
skratta, vilket jag tror regisören  ”Fredde” Granberg hade som mål.

Ja, Visst vill han att fler än jag skrattar… Det fattar jag också!

Efter filmen och en liten promenad intogs Café Opera där god mat
och en hel del drycker serverades till alla minglande gäster.
Några andra inbjudna var Sonja, Lena…. Ähh kolla här…

Inte optimalt för att ladda inför Marathon kanske…
Men ett bra sätt att koppla bort lite annat, vilket kan behövas ibland.