Hånöturen 2013

Som vanligt träffades vi hemma hos Tommy för att ta en fika innan start. Efter att vi fått i oss lite kaffe och bekantas oss lite med Hanna som var ett nytt trevligt ansikte som anmält sig för hela sträckan… Skulle hon ta sig hela vägen ner till Hånö, så skulle hon vara den första tjej som genomfört hela turen. Ingen tvivlade på hennes kapacitet efter några snabba frågor… Hon fixar det här lätt tänkte vi alla. Christoffer som sprungit 50 km tidigare hade också valt att satsa fullt ut i år,

Vi joggade ner till T-banan Hammarbyhöjden där ”startfotot” som vanligt skulle tas, några ungdomar som knäppte kortet skakade lätt på skallarna när de hörde vad vi hade framför oss.

Helt hundra inställda på alla de hundra kilometrarna vi hade framför oss.

Vi var nu igång och väderprognosen som hade hotat med regn höll sig fortfarande bara som ett hot, vilket vi var grymt tacksamma för. Första stopp var som vanligt OK/Q8 Stuvsta där en kanelbulle och en kaffe smakade riktigt bra.

Personalen var tacksamma att få hjälpa till även med årets foto.

När vi kom fram till Tullinge så anslöt nästa debutant i Hånöturen Patrik, som skulle springa med oss ner till Järna och bidra till en trevlig kväll med mat och dryck bland trevliga människor.

Pigga löpare uppställda vid Tullinge station, Patrik var nog piggast av dem allla…

Vi blir nu stoppade av polisen, hoppades självklart att de skulle säga att vi sprang för fort, men de sökte någon med gul tröja och ett gevär på ryggen… Gula tröjor stämde in på oss, men gevär hade varit för tungt att springa med, så vi slapp undan polismakten och kunde fortsätta vår löptur. Strax efter Rönninge centrum så fick vi även sällskap av Hasse som tidigare varit med på den alltid lika trevliga ”målgångsmiddagen” ute på Hånö. Men idag var han med och blev en del av själva turen också.

Hasse..lakollektivet skulle man kunna kalla det…

Hasse var tyvärr tvungen att lämna oss redan vid Glasberga gård, där vi tidigare år stannat och fikat hemma hos Birger. Nu i år var det ändrade planer och vi skulle en liten bit till innan det var dags för vila.

Här ser ni Glasberga gård i bakgrunden, vi försökte med allt för att ni skulle titta på oss istället…

Sista biten ner mot Sydpoolen kände jag att vaderna började att krampa och jag förstod att det här kommer att bli en lång tuff dag. Nu kom även den där regnskuren som vi visste att vi inte skulle klara oss ifrån. Det var skönt att springa ner mot Telge Rehab där vi fick goa mackor, fika, dricka och det viktigaste av allt, vaderna fick vila en liten stund.

Mackorna var fixade och allt var uppdukat när vi anlände till Telge Rehab.

Nu fyllde det på med nya friska löpande krafter inför de sista 15 km ner till Järna.

Känns tryggt att ha med läkare, sjukgymnaster och allt vad det är… Kan behövas längre fram.

Självklart var det ett TV-team på plats också när Hånöturen drog fram…

Det konstiga var att det liksom inte såg mig?

Mina vader höll sig lugna i ca 10 km innan de började skrika… STOPP, STANNA, VILL INTE!!! Jag försökte att ignorera mina negativa vader och tänka på annat. Erkänner att de sista kilometrarna ner till Håknäs vandrarhem inte var någon direkt härlig upplevelse.

Tur nog så fanns det ett pannben som litade på att jag skulle ta mig ända fram. Jag kröp in i min egen bubbla och tänkte att varje steg tog mig närmare oxfilén och allt det andra goda som väntade där borta… Visste att Uno, Bibbi och Birgitta med flera förberedde för att vi skulle trivas när vi kom fram.

Det smakade gott med de grillade köttbitarna och färskpotatisen till det…

Efter en trevlig kväll och några timmars sömn så var det dags igen. Vet inte om jag ens själv trodde på att jag skulle fixa att springa 50 km även i dag? Självklart skulle jag försöka…

Många tankar snurrade i skallen här utanför Håknäs vandrarhem dag 2.

Försökte att prata med de trevliga löparna jag var ute med, det fungerade väl sådär i ca 15 km sen var det dags igen… Nu var det pannben och glädjen var stor när skylten visade sig, Välkommen till Trosa ”världens ände”.

Nej, jag tänker inte ta ner skylten idag, jag ska ta mig hela vägen…

Vi hade tagit oss nästan halvvägs på dagens pass när vi klev in i personalrummet på ICA Trossen i Trosa. Som vanligt service i toppklass, pastasallad, kycklingklubbor och stora godisskålar väntade tillsammans med dricka. Tack Uno och Bibbi och övrig personal.

Inga lipsillar här inte…

Med stela ben stapplade vi ut från sommarstaden Trosa och fortsatte mot slutmålet Hånö. Resten av sträckan var en kamp för min del. Jag sprang en liten bit bakom de andra för att inte behöva använda den lilla energin jag hade kvar till att prata… Kul kille!

När jag fick en öl av Tommy och jag hade kramat om alla så trodde jag knappt att det var sant… Klockan visade på 101,43 km och jag var framme vid målet för den här turen. Jag kunde nu slänga mig i gräset och vara nöjd över mig själv och imponerad av alla andra som var med var med och skapade årets Hånötur!

Bastun var bokad och det blev ett dopp i havet… Nej det blir inga bildbevis på det eftersom jag inte hade några badbyxor med mig!  

Efter att vi bytt om till kläder som kändes (luktade) lite fräschare så kunde vi sätta oss vi dukat bord och äta. Det blev en underbar måltid skapad av Rickard och Birgitta Goclon.

Saknade inte mycket den här kvällen kan jag säga…

Tacka alla! Och stort GRATTIS till Hanna som är den åttonde löparen och första tjejen som sprungit hela Hånöturen.

Och Tommy (mannen som aldrig ger sig), du som ska köra turen omvänt nu idag och i morgon (alltså 200 km på fyra dagar)… Kör på och ha en kanontur!