Tankarna snurrar i löparskallen
När 15 km känns som det dubbla kommer negativa tankar fram…
Med blandade känslor avslutade jag dagens lunchlöpning. Glad för att smärtan inte gör det omöjligt att springa. Men orolig för att mina ben tror att de sprungit ungefär dubbelt så långt som passet egentligen var. Jag låter nog den första känslan vara kvar i skallen och tänker positivt på det som väntar…
Jag får väl lura hjärnan att maradistansen är 84 380 meter i år… Så var det löst!
Jösses! Har ni det så där vårigt i Stockholm redan?(eller visst är det där du är?) Kul! Skicka lite vår hitåt också: Upp upp och över pölen. 🙂
Det ser lite mer vårigt ut än vad det är… Men självklart skickar jag all värme jag kan över pölen
Undrar hur det känns fjärde varvet ute på Gärdet. Eller fjärde gången över västerbron. Låter som att det är bäst att inte tänka utan bara spring!
Är det lika kallt på gärdet som förra året så… Och sen Västerbron hmm. Ja just det, tack för att du påminde mig! 😉 Nej, får koppla bort tankarna!