Lag Bloggjoggarna  (från vänster): Jag, Petra, Daniel, Miranda och Jonas.
Bild lånad från Miranda.

En trevlig kväll och ett trevligt lopp med några riktigt
trevliga bloggjoggare… Klart man trivs en sådan kväll!

Kände mig fortfarande lite krasslig på e.m. men tillräckligt
bra för att vara med på Bellmanstafetten
Så jag tog mig in till Universitetet med T-banan.

Mitt bidrag till miljön denna kväll! 

Träffade lagkamraterna Petra, Miranda, Daniel och Jonas.
Vi hämtade ut stafettpinnen och intog en plats där vi kunde
ha våra väskor. Där stod vi och pratar ett tag tills det är dags för
startmannen Jonas att ge sig iväg ut på 1:a sträckan.

Bellmanstafetten hade startat!

En härlig öppning av “RaketJonas” på 18:54 min första 5:an!
Sen sprang Miranda nästa sträcka, hon som nästan 
ställde in eftersom hon fortfarande var krasslig.
Men vem kan stoppa den tjejen…?

Efter henne så var det dags för en riktigt taggad Petra att löpa
sin sträcka. Hon som utlyst en tävling om vilken tid hon skulle
ha på sträckan, se här…
Och på fjärde sträckan så fortsatte Daniel att hålla tempot
som pekade på en tid under två timmar för oss…

Alla hade klarat sig bra och nu var jag faktiskt lite nervös
inför växlingen och min start.
Vinkade på Daniel som kom i ett bra tempo och inte
verkade se mig bland alla väntande löpare.

Överlämningen fungerade bra och jag gav mig iväg.
Första biten av banan var nu en leråker och jag fick ta det lite
lugnt för att hålla mig på benen.
Efter ett tag så blev det fast mark under fötterna och sakta
men säkert hittade jag löprytmen.

Kom in i mål på totaltiden 1:57:57. och en 184:e plats.
Av nästan 1000 lag i mix så är det ju hel ok!

Min tid på slutsträckan visade på 23:20 ett snitt på 4:40.

Tackar lagkamraterna för en mycket trevlig löparkväll!

Som vanligt när det är dags att springa Midnattsloppet så vaknade
jag upp med ont i halsen. Jag är nog allergisk mot det här…

Först på Zinkens idrottsplats kom känslan att det var dags för
Midnattsloppet årgång 2010.

Förberedelser inför loppet

Jag brukar av någon okänd anledning vara nervös inför det här
loppet. Tror att det kan vara för att man går och laddar en hel dag.
Men nu var det bara känslan att vara krasslig som var som vanligt.

En halvtimme innan start klev jag in i startfållan och försökte att komma
fram en bit för att slippa trängas för mycket i starten.
Efter startskottet så gick jag ut i ett lugnt tempo men efter några hundra
meter så kände jag att kroppen svarade ganska hyfsat, då skruvade jag
upp tempot lite för att se hur dagsformen var.

Vid 2,5 km hade jag ett snitt på 4:38 min/km och sen efter 5 km så låg jag
fortfarande under 5 min/km. Men i den otroliga värme som låg över
Stockholm denna sköna sommarkväll så sjönk tempot andra halvan
av loppet.

Backarna vid Sofia kyrka hjälpte nog till att tömma krafterna ganska bra…

Jag passerade mållinjen på tiden 50:34, något som jag normalt skulle
vara besviken på. Men jag var faktiskt nöjd med att ändå ha genomfört
mitt sjunde Midnattslopp och kunde snabbt släppa det där med tiden.

Vilket jag är “urdålig” på, men jag tror att jag blir “visare” med “tiden”
och det känns “klockrent” att slippa tänka på för framtida lopp!
Så när min klocka blir två ska jag sälja den… eller dom?!?

Äntligen i mål och kroppen skrek efter något att äta och dricka.
Besviket konstaterade jag att det bara fanns vatten att få?
Fick ta mig till Zinkens IP för att köpa lite sportdryck…

Funderade på att ta hela bananlådan...

Lämnade in chip och fick min medalj, sen var det dags att
ta sig hem för att vila och krya på sig efter den här lördagen.

Syrran och K bakom kameran gratulerar efter loppet…

Mina tankar går nu till de två löpare som dog under loppet igår!
Och självklart till deras familjer och vänner…

Vaknade upp med ett ryck och den första tanken som jag tänkte var
att det var idag jag skulle fixa PB på Stockholm Marathon…

Dagen jag hade räknat ner till ända sen i maj förra året var alltså här.
Nu skulle jag bara hålla mitt löfte, att på min födelsedagen fixa det!

Åkte in till Östermalms IP och försökte att hitta några bloggjoggare.
Men jag var nog på fel ställe, eller om alla andra hamnat fel…?

Och här står jag alldeles “ensam” bland 20 000 andra löpare.

Efter ett tag kommer Daniel fram och vi pratar lite och önskar varandra
lycka till. Strax efter så möter jag även Staffan som verkar positiv och
tror på bra resultat på dagens mara.
Lina kommer förbi och efter en snabb handskakning och ett lycka till så
går vi vidare.

Det var alltså dags att gå mot startfållan, starten närmade sig av
Stockholm Marathon 2010… Äntligen!!! 

En försiktig öppning första kilometern för att känna av formen.

Det kändes bra i benen så jag öppnade loppet i 5 min/km tempo och
tänkte att jag får sänka farten vartefter jag blir tröttare och tröttare…

Efter 16 km kände jag mig fortfarande riktigt pigg…

Det var först vid efter 23 km som jag kände att jag måste sänka
farten om jag skulle få uppleva upploppet på Stadion den här dagen.
Nu kom de negativa tankarna att jag kanske hade gått ut för hårt.

Men jag var fast besluten på att jag skulle ta mitt PB idag.

När jag kom till 39 km så visste jag att skulle fixa att ta mig i mål.
Och även klara tiden med marginal. En skön känsla att njuta den
sista biten in mot Stadion.

Det värkte ordentligt i benen, men det var ett underbart upplopp
ändå. Känslan att höja armarna på mållinjen var grym!

Tiden i mål slutade på 3:49:10 vilket noteras som mitt nya PB på
ett Marathon.

Skönt att ha något att luta sig emot. Det var ingen brådska att ta
sig till trapporna på Östermalms IP.

Många vet nog vad jag menar…

När jag står i startfållan så kommer Paula och hon ser hur pigg ut
som helst. Glatt säger hon att hon är väldigt nöjd med sitt lopp.

Och jag förstår henne verkligen! Grymt jobbat på maradebuten!

Strax efter kommer också Sofie som också ser pigg och glad ut…
Hon har också fixat nytt pers. på maran denna kanondag!
Kul att höra alla nöjda och positiva kommentarer.

Nu behöver fötterna återhämta sig, det syns och känns att det
är en del som inte hållt ihop riktigt.

Grattis alla Marathon-Hjältar!!!
Och tack till alla “fans” som var med på plats eller
skickade sitt stöd på annat sätt!

Annorlunda svampar på avenyn denna lördag…

Då har det gått ett dygn och nu kommer den totala upplevelsen
av helgen i Göteborg.

Kom ner sent på fredagskvällen då det blev att slötitta på en
film innan jag blev ett med kudden.

En tidig lördagsmorgon och en titt ut genom fönstret för att
konstatera att det var Svensk sommar där ute, mulet och regn alltså.
Det skulle ju bli hyfsat bra väder idag?

Redan under frukosten skingrades molnen och “strålkastaren” tändes.
Det visade sig att det här skulle bli en bra test att klara av hög värme
inför det alltid lika heta Stockholm Marathon.

Åkte ut till Frölundaborg och hämtade nummerlapp, köpte en keps
och bytte om till dagens outfit.

Skönt att slippa tre lager kläder och som jag alltid sagt om den
Svenska sommaren, den är ju så underbar. 

Sen var det bara att lägga sig i gräset och vila ett tag innan
det var dags att bege sig till startfållan.

Värmen slog till med 26 grader i skuggan.

När klockan närmade sig 13:00 så gick jag till startplatsen
och fixade de sista detaljerna innan starten.

Kontroll att allt är på plats och inget glömt.

Utan chip ingen tid… Står inget om bra tid?

Nu var jag laddad för att gå ut och testa på en tid ner mot
1 timme och 45 minuter…

Det här kan inte gå annat än bra…

Starten går och det värsta var att det inte bara var starten som går…
Har gnällt färdigt om det, men det är så tråkigt när man är laddad.

Men på upploppet så hittade jag en bana där jag kunde springa på
ordentligt.

Inne på upploppet och äntligen plats att springa.

Alltid skönt att passera mållinjen med fart.

Tiden i mål slutade på 1:52:47.

Det positiva var väl att jag var nog bra mycket piggare än
många andra under den här varma upplagan av GöteborgsVarvet.
Det var otäckt att se så många löpare falla ihop under loppet.
Hoppas att alla klarar sig.

Och jag kommer att vara på plats nästa år också om jag kan.
Men då ska jag bara njuta av loppet och allt vid sidan av utan
att ha så mycket fokus på tiden.

För GöteborgsVarvet och allt runt omkring är ändå ett av de
roligaste loppen som jag sprungit.

 
Mitt första Kungsholmen Runt, en grå dag i stan.

Då har jag äntligen testat att springa det här loppet.
Vet inte varför det aldrig blivit av, men det blir nog fler…

Hälsade på “klubbkompisen” Petra som jag såg i strax efter starten
och vi önskade varandra lycka till.
Startade lite för hårt och fick betala för det på andra varvet.
Första milen gick på 49 min och det var lite för optimistiskt.

Men helt slut stapplade jag över mållinjen på tiden 1:46:37.
I högtalarna hörde jag mitt namn och att jag sprang för klubben
“bloggjoggarna” nämdes två gånger.

Kollade på klockan lite missnöjd med att det inte var en bättre tid.
Hör då någon som ropar, där står Miranda som tyvärr inte
kunde springa idag.

En grattiskram av henne och en medalj runt halsen så var jag ändå
nöjd med dagen.

Hon såg att jag snart ramlade ihop och skickade iväg mig för att dricka.
Svepte snabbt en Power-dricka, bulle och en banan.
Träffade också MarathonMia som tyckte att jag hade fina skor…
Och jag beundrade hennes också. (kan ha varit likadana)

Hann aldrig träffa Anna som hade så bråttom och sprang i mål före
mig.

Kårstajoggen 2010.

Här kommer en liten berättelse om gårdagen.

Vaknade lite seg efter ett ändå ganska lugnt Valborgsfirande.
Åt frukost och plockade fram löparkläder och allt som skulle med.

Hade bestämt med Paula (Lazy Runner) att hoppa på samma tåg från
Ö-Station, en resa med Roslagsbanan på nästan en timme, skulle ta
oss till Kårsta…

Kicki följde med som fotograf och supporter.

Paula lite orolig när vi lämnar stan för grönsakslandet…

Väl framme i Kårsta så gick vi omkring och småfrös lite.
Vi letade upp värme på bykrogen och senare i en inglasad
väntkur vid stationen.

När klockan var 13:45 så gick vi till parkeringen där löpare
och funktionärer hade samlats inför loppet.

Samling inför starten.

Efter att vi presenterat oss för varandra var det dags att ta
sig till starten.

Äntligen start, nu är man snart varm igen…

Tänkte testa att köra i ett tempo strax över 5 min/km
och se hur det skulle kännas.
Det fungerade bra trots en ganska kuperad bana som gick i
härligt öppna landskap. Banan var bra uppmärkt så det var
ingen risk att springa fel.

Bilburna funktionärer åkte runt och servade oss med dricka,
fotografering och såg till att allt fungerade.

Paula och jag hade sällskap från start till mål i detta premiärlopp
av Kårstajoggen.

Här hjälps vi åt att hålla farten.

Vi passerade mållinjen på 1:49:09 nöjda med dagens lopp
och delade på 1:a platsen.

Här är en liten film om loppet:

Filmen skapad av Piratfarsan.

Nu väntar en dusch och grillkväll hemma hos
Jörgen & Magdalena. (Piratfarsan, Pladuska)

Kul att träffa er alla som var med och skapade den här dagen…

Tack för en riktigt bra komponerad löpardag, som
kommer att finnas kvar i det positiva minnesutrymmet.

Längtar redan till Kårstajoggen 2011!

Då var det äntligen dags för tävling igen.
Men att tävla i ett så här kort lopp är inte vad jag är van med.

Det var väl bara en liten detalj att tänka på!

• Se till att få mycket sömn för att vara pigg till start.

Jag kom i säng vid 00:30 och vaknade klarvaken 06:30.
Som vanligt fungerar inte mina planer så bra innan loppen…

Startade upp med en enkel frukost, mer i magen ville jag inte ha.
Eller så var jag bara lat…

Sen var det bara att vänta några timmar innan det var dags att åka
in till Kungsträdgården. Självklart med tunnelbanan en sån här dag.

Vädret var kanon och känslan att komma till Kungsan med
allt folk och livemusik var något jag längtat efter.

Eftersom man är lite pryltokig så kollade jag in en liten vattenborr
som de ställt upp.

Efter att jag dragit i några spakar och tryckt på några knappar
utan att få ut något vatten, så var det dags att ta sig till starten…

Och lika bra att sätta igång att värma upp så att man
inte drar på sig några skador nu innan maran…

När joggandet och solen värmt upp kroppen tillräckligt
klev jag in i fållan bland de andra löparna.

Snart var det alltså dags att få höra startskottet och
försöka att hålla ett tempo under 5 min/km.

Starten blev lite försenad men till slut så kom vi iväg.

Pang!!! Vilken jäkla smäll! Som dynamit Harry skulle ha sagt…

Det var lite trångt till att börja med, men ganska snart
så gick det inte att skylla på det längre.

Kom till passering 1 km och tittade på klockan (5:46) höll
då på att kliva av och tacka för mig.
Vet inte om det var jag som såg fel eller om det var skylten som
var felplacerad?

(Tiden på första kilometern visade sig vara 4:15 min. Se nedan)

När jag kom till passering 2 km så kändes det lite
bättre när klockan visade att jag låg under 5-min tempo.

Var ganska nöjd med fortsättningen med loppet då jag
kände att jag iaf. kämpade på vad jag kunde för att fixa tiden.

Fick lite lätt näsblod som bevis på att jag försökte så gott jag
kunde…
 

Tog mig i mål trött och utan några större reserver kvar i kroppen.

Tiden slutade på 28:11 och snittet på 4:42 min/km.
Så jag är nöjd med att ha fixat mitt mål och kunnat
bidra med en peng till vattenprojektet…

Efter att ha tänjt ut musklerna och tittat på prisutdelningen
så var det dags att åka hem igen.

Och lite vätska skulle ju ersättas i kroppen också.
Så WATER smakade riktigt bra…

Data för loppet:

Hade faktiskt kommit ihåg att flytta fram klockan inatt.
Visst blev nattsömnen lite förstörd när det som alltid var
kl 02:00 man skulle gå upp och fixa detta.

Förstår inte varför de inte kan ändra det till lite tidigare…

Åt frukost och slappade ända fram till det var dags att åka till
Universitetet där starten på loppet skulle gå.

Taggad innan loppet!

Jag hade bestämt mig för att starta kl 14:00 för löpare som räknade
med tider på över 48 minuter.
Själv skulle jag nöja mig med en tid strax under 50 minuter idag.

Åkte iväg kl 12 med gott om tid till starten. När jag kom fram tog det
ett bra tag innan jag hittade en parkeringsplats där man inte behövde
särskilt tillstånd för att stå.

Äntligen en ruta att ställa bilen i

De “söta” Parkeringsvakterna satte lappar på allt de kunde hitta…
Tänk att de sätter in extrapersonal för att jaga pengar från felparkerade
bilar som står på platser som normalt är tomma på helgerna…

Väl framme så hade jag ändå 1 timme kvar innan det var dags.
Jag hann med att lämna in värdesaker (bilnyckeln) och sen
värmde jag upp nästan fram till start, för att hålla mig varm…

Loppet startade och jag tog det ganska lugnt från start och
ökade på farten lite efter någon km.
Det kändes bra att vara med i tätklungan den första biten och
att se ledarcykeln inte så långt framför sig…

Sprang i ett bra tempo som jag kände att jag skulle kunna hålla
hela distansen på 10 km.
Kom i mål på tiden 47:38, en tid som jag är riktigt nöjd med.

Passerar mållinjen

Fick min medalj, kexchoklad och lite att dricka innan jag
åkte hem efter en lyckad “Premiär”.

Vaknade upp med huvudvärk efter en natt med dålig sömn.
Att jag inte mådde så bra var helt mitt eget fel!

Gårdagen var inte en optimal uppladdning…

Åt frukost och samlade ihop det jag skulle ha på mig.
Tog en promenad bort till Sundbybergs IP där jag
efteranmälde mig och försökte vila lite innan det var dags.

Tittade ut över idrottsplatsen och såg de stora snöflingorna. 
Vet inte varför vädergudarna gillar att jäklas med mig?

Jag som sa att våren var här...

Men det var bara att bita ihop och försöka att tänka positivt.

Helt rätt Berta, om man biter sig i tungan så är det svårt att tänka
positivt?! Menade mer att… Äh det var inget! Du får inte ta allt så
bokstavligt.

Det viktigaste nu var att genomföra tävlingen utan att halka
och skada sig. Annars bjuder jag gärna på en snygg vurpa.

Av med jackan, nu är det snart dags

Äntilgen är det dags...

Starten går och jag tar det lugnt för att hålla mig på fötterna.
Jag är ju inte så van att springa när det är halt…

Har ju som ni säkert vet varit en “feg” löpbandslöpare i vinter

Först vid Råstasjön vågade jag springa på lite mer.
Tungt underlag men allt kändes bättre efter första varvet.
Då hade jag kommit in i löpningen och slutat att spänna mig.

Nej inte på det sättet som de där V-killarna på gymmet, de där som
gillar speglar ni vet…

Jag var trött, men glad att jag tog mig hela vägen in i mål.

Äntligen målgång

Tiden idag var min sämsta från Två Sjöar Runt men nu
har löparsäsongen startat… Och jag är faktiskt nöjd ändå!

Fick min medalj och även ett bonuspris också, en tavla
med motiv från Lötsjön målad av Bruno Karlsson.

Tiden på 11,2 km slutade på 57:11 denna härliga vinterdag!

Nu kan jag bara glädjas åt att det finns andra galningar där ute…
Vad är det vi har gett oss in på? -14 och snöstorm kändes ju
verkligen lockande.

Startade med en promenad på 3 km till startplatsen.
Vilket jag senare fick ångra.

När jag kom fram träffade jag Ingmarie och senare också Paula.
Trevliga blogg och löpartjejer.
Lindade in medtagen dricka i jackan som jag stoppade ner
i löparpåsen.
Ställde den sen vid de tappra funktionärerna som i timmar
står och räknar varv och tar våra tider… Tack till dem!

Allt var klart för att ge sig ut, på vad det här nu kan kallas?

Efter ett tag såg jag även Miranda som tog följe med Paula.
Själv låg jag bakom och inväntade att Miranda skulle ta
en andningspaus från att prata så att jag kunde säga hej till
henne också…

Med positiva tankar och lite vilja så kändes allt bra de första 10 varven.
Stannade till och fick i mig lite vätska nu på halvmaradistansen.
Kunde klämma ut lite vätska som inte hade fryst än.
Detta var det enda jag kunde dricka under tävlingen, sen var allt is.

Efter 18 varv (dryga 38 km) så fanns inga krafter kvar.
Jag var helt slut och längtade bara hem till värmen…

Tog på mig en stelfrusen jacka på en stelfrusen kropp och gick hemåt.
Det var nu jag ångrade valet att gå till starten.
Tänk att 3 km kan kännas så jobbiga att gå. Och jag hoppas att
ingen hörde mitt gnäll hela vägen hem…

Väl hemma blev det en varm dusch i 60 minuter och jag drack nog
minst lika länge…